Denne artikkelen er publisert med forfatterens tillatelse.
Artikkelen er tidligere publisert i Artikelbiblioteket

Halloween - alla helgons dag
av: Kjell Dellert.

"Gravsmyckningsdagen" är ju ett välkänt begrepp i vårt land. Seden att sätta brinnande ljus på sina bortgångna anhörigas gravar, och gärna då på Alla helgons dag, har funnits hos oss sedan 1950-talet. Då började nämligen svenskarna resa till Spanien och Italien på semester, och där hade man till tradition just att hedra förfäderna med ljus på alla själars dag, 2 november.

Hos oss infaller alltid Allhelgonadagen 1 november. Den var förr en helgdag men genom ett beslut av kung Gustaf III togs den bort som helgdag 1773. Nu är den alltså ingen röd dag i almanackan längre, men det är däremot "kusinen", Alla helgons dag. Den infaller lördagen närmast 1 november. Ibland kan de två allhelgonadagarna således sammanfalla och då blir även Allhelgonadagen alltså helgdag. Vem sa att vår almanacka är lätt att förstå sig på?

Ursprunget till traditionen är det gamla firandet av det keltiska nyåret. Den 1 november markerade kelterna övergång från den ljusa årstiden till den mörka, och natten före nyårsnatten,31 oktober, ansågs magisk. Då bedrev onda makter, spöken och andar sitt spel. Dörrarna till dödsriket stod nämligen öppna just den natten och släppte ut alla sina invånare som då kunde besöka de levande. Överallt tände därför kelterna eldar dena skräckens natt, för att hålla det övernaturliga borta. Man festade hela natten för att inte bli överrumplad om de döda kom på besök och ställde även fram mat åt dem.

Dessa hedniska sedvänjor kunde förstås inte kristendomen acceptera. Av erfarenhet visste man dock att det inte var helt lätt att få folk att lämna sina gamla traditioner, och därför försökte man få firandet av den 31 oktober att istället gälla kristna martyrer och helgon. I England kallas dagen "alla heligas dag", All Hallows Day. Kvällen före kallas "All Hallows Evening", som dragits ihop till Halloween.

Dessvärre, för kyrkan, fortsatte dock folk att fira sina egna avlidna istället för de kristna helgonen. Man gjorde då ca år 1000 ytterligare ett försök och utnämnde 2 november till "Alla själars Dag". Då skulle man be för de förtappade och hjälpa dem slippa hamna i helvetet. Detta gav olika resultat i olika länder. I England lyckades man utrota de gamla traditionerna, men i Skottland och på Irland levde de kvar. Man tände eldar, brände dockor föreställande häxor och försökte på alla sätt besvärja de onda makterna. Ungdomar sprang runt i byarna med en urholkad rova på en stång och krävde gåvor för att inte spöka.

När irländska emigranter så småningom kom till USA så tog de halloweentraditionen med sig. Där bytte man ut den urholkade rovan mot en urholkad pumpa, och så småningom blev halloween en mycket stor helgdag I USA. Barnen klär ut sig till spöken och häxor och vandrar runt i husen medförande någonting att samla godis i. När innehavaren av huset öppnar dörren ropar "häxorna" BUS ELLER GODIS?

Har man tur har man just köpt en påse godis och kan ge häxbarnen. Om man inte gör det kan man nämligen råka ut för diverse olika spratt.

Nu har man även i Sverige börjat ställa till med Halloweenpartyn, fester där alla ska vara klädda som spöken, häxor och liknande. Man säljer pumpor som man kan skära ut fula ansikten och tända värmeljus i, precis som i USA. Godis i form av pumpor finns det och ljus i form av pumpor. Affären för skämtartiklar, Buttericks i Stockholm, säger att Halloween eller Alla Helgons dag nu har blivit större än jul för deras försäljning. Man säljer spökmasker och maskeraddräkter som aldrig förr. Dessa spöktraditioner får anses vara svenskarnas allra nyaste.