Denne artikkelen er publisert med forfatterens tillatelse.
Artikkelen er tidligere publisert i Artikelbiblioteket

Växterna i folktron
av: Kjell Dellert.

Artikeln infördes i Kvällsstunden sommaren 1996

Hur kommer det sig egentligen att aspens blad darrar trots att det är vindstilla? Enligt nordisk folktro beror detta på att Jesu kors tillverkades av asp. I förtvivlan över vad den har varit medskyldig till, darrar alltså aspen ända ut i bladen. En snarlik förklaring, om än mer poetisk, kommer från Tyskland. den gör gällande att, under Jesu timmar på korset, hela naturen skälvde. Djuren gömde sig, gräshopporna slutade spela. Växter, träd och buskar susade endast lätt av förfäran. Vinrankan grät. Cypressen lovade att till minne av denna stund sätta bo på gravkullarna. Då Frälsaren ropade "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" så darrade alla trädens grenar och blad. Endast aspen var oberörd av stundens fasa. -Vad angår oss, träd och växter, ditt lidande? sa aspen. -Vi har ingen skuld i detta! Då stänkte Dödsängeln några droppar av Kristi blod på aspen. Därefter har trädet aldrig kunnat finna ro och vila.

Denna vackra-och hemska-historia finns att läsa i boken "Växterna i de gamlas föreställningar, seder och bruk", skriven 1911 av skolföreståndare J. Henriksson, vars gärning utöver att skriva boken åtminstone för mig är okänd. I boken redogörs också för hur man fordomdags kunde bestraffa en icke ertappad tjuv med hjälp av aspen. Hittade man, nämligen, någon del av tjuvgodset skulle man gömma det i ett hål i en aspstam. Då började tjuven darra som ett asplöv! Skolföreståndare Henriksson citerar i sitt arbete flitigt en bok utgiven 1628, "Örta-Book" av Arvidh Månsson. I denna finns diverse recept som påstås verksamma mot en hel rad sjukdomar. Är man skägglös, till exempel, så är det lätt avhjälpt om man bara skaffar sig lite Gråbo. "Then som wil hafwa långt Skegg, han må tvetta thet medh Watn som är brändt(=kokat) aff Gråbo, ty thet kommer thet till att wäxa långt." Vem vet, kanske hjälper det mot skallighet också? Gråbon var även bra mot gulsot, hosta, frossa, sömnlöshet och förgiftning!

På våren samlas alla växterna i skogen till konsert. En konsert exekverad av trasten, bofinken och göken. Men vissa växter är svårväckta, och man vill ju inte att de ska missa konserten. Alltså-vad göra? Jo, man kallar på liljekonvaljen. Hon höjer sina små vita klockor och silverklangen från dessa väcker varsamt upp de vårtrötta växterna. Bortsett från att utföra denna nyttosyssla kan liljekonvaljen även hjälpa om man blivit biten av en rasande hund! Då bör man nämligeen dricka tre skedar vatten kokt på liljekonvalj samt ofta tvätta såret med samma dekokt. Har man tappat rösten kan även detta avhjälpas med liljekonvaljevatten. Man tvättar helt enkelt tungan i detta och blir frisk. Förresten är det lika bra att för jämnan dricka två skedar konvaljevatten morgon och kväll eftersom det stärker "Hiertat, Sinnet och Hiernan". Detta alltså enligt de gamlas föreställningar. Nuförtiden, då man vet att liljekonvaljen och dess vatten är mycket giftiga avhåller man sig gärna från att pröva recepten...

En annan vårblomma som man bör förtära är vitsippan. Äter man upp den första vitsippa man får syn på är man nämligen skyddad mot sjukdomar under resten av året, sades det i Dalsland och Uppland.

De gamla grekerna var mästare på en hel rad olika saker-däribland att odla kummin! Denna ört ansågs hos grekerna vara en av de förnämsta grönsaksväxterna och man lär ha haft särskilda slavar med uppgift enbart att hålla kumminörten i ordning att när som helst kunna anrättas. I Sverige användes örten av den fattiga befolkningen tillsammans med salt som sovel till potatis istället för kött och sill. Av de högre stånden kunde den brukas som skönhetsmedel. Man kokade örten i vatten och tvättade sedan helt enkelt ansiktet med brygden. Se ett så "klart" ansikte man fick! Om man nu hade kummin men varken ville äta den eller göra sig vacker med den så kunde man ju alltid fördriva de övernaturliga med den. Dessa tålde nämligen inte kummin. Det berättas om en kvinna som fick hjälp av ett skogsrå. Som tack ville rået ha bröd- givetvis utan kummin. Så länge kvinnan gav rået kumminfritt bröd så var allt frid och fröjd och kvinnan blev tack vare råets hjälp rik. Men, som vanligt i folksägner,kvinnan kunde inte hålla sig utan bakade ett kumminbröd åt rået, som givetvis blev rasande och gav sig av. Med sig tog det kvinnans rikedom och lycka. I Tyskland bar brud och brudgum ibland kummin på sig under vigseln för att på så sätt välsigna äktenskapet, det vill säga fördriva allehanda trolltyg.

Om kumminet fördrev det onda så lär skogens furste, eken, ha haft motsatt inverkan. I detta vackra träd samlades först de gamla grekiska och romerska gudarna. När kristendomen sedan drev dessa på flykten så stod eken ledig för nya hyresgäster. Då intogs trädet av trollpackor och gastar. Det sägs att Den Onde själv hade ett finger med i spelet när ekens blad fick sin annorlunda form. Tidigare hade dessa nämligen sett ut som vilka björklöv som helst, med släta kanter. Men en dag ingick Den Onde ett avtal med en bonde om att få komma och hämta dennes själ så fort löven hade fallit av eken. Den Onde väntade ivrigt på hösten, men blev förargad-eken tappade inte bladen. De satt kvar hela vintern, fast förtorkade. På våren, däremot, började löven falla av och Den Onde steg triumferande in till bonden för att hämta hans själ. Men Den Onde blev lurad igen. Bonden kunde visa upp ett litet grönt, nyplockat blad från eken. Trädet hade aldrig stått helt utan löv! Då blev Den Onde så rasande att han slog klorna i det stackars eklövet. Därefter har alla eklöv haft taggiga kanter.

Låt mig slutligen vidarebefordra en historia om snödroppen. Vår Herre hade skapat alla växterna och givit dem deras skrud. Därefter skapade han snön, men då han skulle bestämma vilken skrud denna skulle ha lämnade han avgörandet åt snön själv. Han fick välja den av växterna vars skrud han ville överta, eftersom han ändå dödade alla växter. Snön var fåfäng och ville gärna ha rosens skrud, men rosen bara skrattade åt honom. Då försökte han med violen och påskliljan men med samma klena resultat. Snön blev bedrövad, men då sa Snödroppen:"Är det så att min enkla klädnad passar dig så får du gärna ta den." Så kom det sig alltså att snön blev vit. Han skyddade också från den dagen snödroppen-men hatade de andra växterna.