Ballade fra Västergötland i Sverige.
1. Och Jungfrun hon skulle sig åt Ottesången gå - Tiden görs mig lång - Så gick hon den vägen, åt höga berget låg; - Men jag vet att sorgen är tung. -
2. Hon klappade på Bergadör'n med fingrarna små "Statt upp du höga Bergakung drag låsen ifrå
3. Och upp steg Bergakungen, drog låsen ifrå Så har han den bruden i silkessängen blå
4. Så var hon i berget i åtta runda år Fick sönerna sju och en dotter så båld
5. Jungfrun hon gångar sig för Bergakungen stå "Ack give att jag finge till moder min hemgå
6. "Och nog kan du hem till din moder få gå Blott att du ej vill nämna sju barnen de små
7. Så redo de sig den vägen allt fram Och Bergakungen stannade och hon gångar fram
8. Och när som hon kom på sin kära moders gård Ute för henne huld-moderen står
9. "Och hvar har du varit så långan en tid "Nu hafwer du varit uti Rosende lid
10. "Och inte har jag varit uti Rosende lid "I Berget har jag varit så långan en tid
11. "I berget har jag varit i åtta långa år "Der har jag födt sju söner och en så dotter båld
12. Bergakungen in genom dörren steg "Hvi står du här och talar så mycket ondt om mig
13. "Och inte har jag talat något ondt om dig "Men väl om det goda du gjort emot mig
14. Så slog han henne på blekan liljekind Så blodet det stank på snörelkjorteln fin
15. Packa dig på dörren och låt det ske fort Och aldrig skall du komma inför din moders port
16. "Farväl min kära Far! farväl min hulda Mor "Farväl min kära syster Farväl min kära Bror.
17. "Farväl du höga himmel! Farväl Du gröna jord! Nu reser jag till berget, der Bergakungen bor
18. Så redo de sig öfver den mörka långa skog Hon bitterligen gret men Bergakungen log
19. Så gingo de Berget sex gånger omkring Så öpnades dörren och de stego in
20. Ung dotteren framsatte den röda gullstol O hvilen Er här min sorgbebundna Mor
21. "Och hämten mig in de glasen med mjöd "Derur vill jag dricka mig sjelfwan till död
22. Och första dricken hon af mjödglasen drack - Tiden görs mig lång - Hennes ögon de lycktes och hjertat det brast - Men jag vet att sorgen är tung. -
