Dette er en av de ballader Svea Jansson fra Nagu, Nötö, sang inn på band i 1957. Hun hadde visen etter sin mormor Eva Gustava Jansson fra Hitis, som igjen lærte den av mormor Caisa Eriksdotter. Dette vil si at vi kan følge tradisjonen i Åbolands skjærgård så langt tilbake som til 1700-tallet.
Å Silibrand körde uppå höga loftesvala Omkväde: Allt under den linden så gröna Där fick han se sin dotter i lunden fara Omkväde: I riden så varliga genom lunden den gröna
Å välest mig välest mej vad jag nu ser Jag ser min dotter hon kommer till mig
Å Silibrand fämnar ut kappan så blå där föder hon två karska svenbarnen på
Min fader skall jag giva min gångare grå som han skall rida till kyrkan uppå
Min syster skall jag giva mina guldringar sju som jag ej haft sen jag stod brud
Min broder ska jag giva mina handskar små som han skall ha likvart han går
Den ene så för dom till Frejas dop den andre så för dom till Valhalla sal.
